Site Title

Jag kan berätta
En spännande historia.
En gång, när jag var
Ännu ett barn, följde jag
Med föräldrarna 
Till en liten by 
I Polen som hette
Ameliowka. 
Långt hemifrån
Men far hade 
Firmabilen med
Föraren så vi kunde
Alla packas in
Utan problem.

Vi kom till ett hus
Mitt i ett område
Som varken var
En by eller en stad.
Bara några hundra
Meter från huset
Fanns ett å 
Där vi skulle fiska
Kräftor med 
Bara händer,
Som vi sedan
Åt tills vi var mätta
Och orkade inget mer.

Det fanns
En hund där,
En liten blandras,
På polska - kundel,
Som låter mycket 
Värre än så.
Om man säger
Om en människa
Att kan är en kundel 
Så är det värre än att 
Kalla honom chuj,
Polska kuken.

Hur som helst 
Jag blev hundens
Bästa vän, bjöd
Honom på köttbitar
Och annat han bad
Om när vi åt,
Samlade i husets
Restaurang liknande
Hall med flera bord
Som skulle kunna
Ta emot många gäster
Fast vi 
Var ensamma där,
Med köksfolk 
Som var helt
Osynliga för oss.

En äldre dam
La maten 
Framför oss
Och tog tomma 
Tallrikar ner
Till köket.

                                                                           *

Det märkliga
Med Ameliowka är
Att den ligger bara 
10 kilometer
Från Kielce.
Och det var ju
I Kielce
Och dess omgivning
Som den ökända  
Pogromen ägde rum
Mot överlevande
Judar, som 
Genom pur tur
Gick igenom det
Värsta mördandet
I historien och
Överlevde!

Tänk på det!

Ett år efter,
De blir mördade 
Av polsk folkhop
Som om kriget
Aldrig tagit slut
Och att öppet mord
På judar var 
Tillåtet, även
Önskvärt. 

Tänk på det!

                                                                         *

Och en vacker 
Sommar dag
Inte långt efter
Den varma 
Julidagen 1946
Packade far oss
Alla, hela
Familjen i
Sin firmans
Tjänstebil 
(Hans firma! 
Det låter bra 
Och jag säger
Inget mer)
Och vi färdades
Till Ameliowka, 
10 kilometer
Från Kielce.

                                                                          *

Mina föräldrar var
Fanatiska kommunister
Som därför trodde
På sin egen propaganda,
Och därför kunde
Ta familjen till
Ett litet samhälle
Bebott av polacker
Inte annorlunda av de
Som mördade judar
I Kielce 1946.

Allt som behövdes
Var en gnista
Och vi
Skulle brinna
I Ameliowka!

Vi ser idag
Sådana fanatiker
Som tror på sin
Egen propaganda
Och är redo
Att döda om så
Deras ledare önskar.

Det är 
Hur lätt
Som helst!

                                                                            *

Men hunden
Den kundel
I Ameliowka.
Han, för det
Var en han,
Följde mig
Överallt
Där jag gick.
Han var 
Alltid med.

Damen
Som hjälpte oss
Runt bordet sa
En dag att 
Jag blev hans
Herre. Pan,
Sa hon och det
Lätt konstigt
För att 
Beskriva
En liten pojke,
En liten jude
Som hon säkert 
Nosade sig till 
Efter någon tid 
Runt oss vid
Vårt bord.

En gnista behövdes
Och vi skulle bli
En liten notis
I polska 
Judars historia,

Fast mor var ju
Från Slovakien.

                                                                           *

Men hunden,
Han var ju den
Som blev 
Inspirationen
Till det hela.

Den följde mig
Alltid, som om
Den ville berätta
Sitt eget öde
Fast vilket öde
Det var tänkte jag
Inte på, för jag var ju 
Ett litet barn och
Hade annat i tankarna.
Jag bara tyckte
Att han var så snäll
Och fin för att han
Litade på mig
Om att fixa honom
Lite mat och kärlek.

Men inte så, 
Inte alls,
Vad han tänkte på.

En dag gick jag till ån
För att vara borta 
Från mor och far,
Särskild mor som 
Alltid hade något att
Gnälla på, små
Saker, helt obetydliga,
Men för henne
Något särskilt viktigt.

Jag lämnade dem
Och gick till stranden.
Där jag satte mig med
Fötterna i vattnet 
Och bredvid mig 
Den lilla hunden
Lade sin lilla kropp.

Och sedan, sedan 
Reste han sig och
Gick bort några meter
För att börja gräva
Ett hål i sanden.

Han grävde och grävde
Tills hålet blev 
Lika stor som han själv,
Och sedan, sedan
Han la sig i det
Och dog!

Där och då 
Lärde jag mig
Om själva livet
Som är till
Att leva så gott
Man kan
Och sedan dö,
För det är ju
Meningen med 
Allt man vandrar
Igenom, på gott och ont,
Allt som är del av en
Och sedan försvinner.