Jag kan berätta
En spännande historia.
En gång, när jag var
Ännu var barn, följde jag
Med föräldrarna
Till in liten by
I Polen som hette
Ameliowka.
Lång åk hemifrån
Men far hade
Firmabilen med
Föraren så vi kunde
Alla packas in
Utan problem.
Vi kom till ett hus
Mitt i ett område
Som varken var
En by eller en stad.
Bara några hundra
Meter från huset
Fanns ett å
Där vi skulle fiska
Kräftor med
Bara händer
Som vi sedan
Åt tills vi var mätta
Och orkade inget mer.
Det fans en hund där,
En liten blandras,
På polska - kundel,
Som låter mycket
Värre än så.
Om man säger
Om en människa
Att kan är en kundel
Så är det värre än att
Kalla honom chuj,
Polska kuken.
Hur som helst
Jag blev hundens
Bästa vän, bjöd
Honom på köttbitar
Och annat han bad
Om när vi åt,
Samlade i husets
Restaurang liknande
Hall med flera bord
Som skulle kunna
Ta emot flera gäster
Fast vi
Var ensamma där,
Med köksfolk
Som var helt
Osynliga för oss.
En äldre dam
La maten
Framför oss
Och tog tomma
Tallrikar ner
Till köket.
*
Det märkliga
Med Ameliowka är
Att den ligger bara
10 kilometer
Från Kielce.
Och det var ju
I Kielce
Och dess omgivning
Hände den ökända
Pogromen, som
Pågick i timmar
Mot överlevande
Judar, som
Genom pur tur
Gick igenom det
Värsta mördandet
I historien och
Överlevde!
Tänk på det!
Ett år efter,
De blir mördade
Av polsk folkhop
Som om kriget
Inte tagit slut
Och ett öppet mord
På judar var
Tillåtet, även
Önskvärt.
Tänk på det!
*
Och en vacker
Sommar dag
Inte långt efter
Den varma
Julidagen 1946
Packade far oss
Alla, hela
Familjen i
Sin firmans
Tjänstebil
(Hans firma!
Det låter bra
Och jag säger
Inget mer)
Och vi färdades
Till Amerliowka,
10 kilometer
Från Kielce.
*
Mina föräldrar var
Fanatiska kommunister
Och därför trodde
På sin egen propaganda,
Och därför kunde
Ta familjen till
Ett litet samhälle
Bebott av polacker
Inte annorlunda av de
Som mördade judar
I Kielce 1946.
Allt som behövdes
Var en gnista
Och vi
Skulle brinna
I Ameliowka!
Vi ser idag
Sådana fanatiker
Som tror på sin
Egen propaganda
Och är redo
Att döda om så
Deras ledare önskar.
Det är
Hur lätt
Som helst!
*
Men hunden
Den kundel
I Ameliowka.
Han, för det
Var en han,
Följde mig
Överallt.
Där jag gick
Han följde med.
Damen
Som hjälpte oss
Runt bordet sa
En dag att
Jag blev hans
Herre. Pan,
Sa hon och det
Lätt konstigt
För att
Beskriva
En liten pojke,
En liten jude
Som hon säkert
Nosade sig till
Efter någon tid
Runt oss vid
Vårt bord.
En gnista behövdes
Och vi skulle bli
En liten notis
I polska
Judars historia,
Fast mor var ju
Från Slovakien.
*
Leave a comment