Site Title

Jag ska berätta
Hur allt gick till.
En del 
Ska bli vertikal
Och en blir
Horisontell.
Så är min stil;
Så brukar jag
Berätta om det
Som hänt
Och kan hända.

Jag heter
Janek Altekaker
Och jag är jude.

Jag hade föräldrar,
En far, David Altekaker
Och en mor, Ruzena 
Altekaker, hemifrån
Donat, en slovakisk
Judinna som fick
Känna far i
Londons exil 
Under kriget.

Det tragiska i
Min historia är
Att min syster,
Som också hette
En gång i tiden
Alena Altekaker,
Gifte sig med 
En polsk antisemit,
Barnaba Chuyski, 
Som,
Det visade sig 
Långt senare,
Inte alls var polsk 
Utan
Av tatariskt ursprung.

Ja, en judehatare
Mitt i en judisk
Familj, som egentligen
Inte följde judendomens
Heliga skrifter,
Utan livnärde sig
På kommunismens
Mördande ideologi.

Ja, mina föräldrar
Var kommunister
Och deras 
Heliga skrifter
Följde med
Min judiska 
Uppväxt.

Jag och Alena,
Min syster,
Blev båda 
Unga, stålhårda
Kommunister,
Som drömde om
Ett framtida
Kommunistiskt paradis
Där alla blir likvärdiga
Och att det inte finns
Några judar
Eller greker 
Utan alla blir
Som en enda nation 
Vars medborgare
Kommer att ha
All världens rikedomar
I sina händer och 
Alla ska ha det
Som de förtjänar.

Det fanns 
Bland oss kommunister
En paroll som min 
Far ofta citerade 
Vid frukostbordet:
Den som inte jobbar,
Äter inte!

                                                                            *

Vitsen med
Ens barndom är
Att man minns det
Hela livet,
Medan ens föräldrar
Glömmer vår 
Barndomstid
Så fort de kan.

Jag minns
Till exempel
Att far grät 
När Stalin dog,
Medan fadern 
Mindes inte det.

Eller, jag minns
När far sa att
I Sovjetunionen
Fanns inga 
Prostituerade,
Medan det var 
Helt normalt 
För kvinnor i Väst,
Om de inte hade
Tillräckligt med pengar,
Att de kunde gå ut
Och tjäna slantar
På gatan.

Ja, så är det
Att minnas mellan
Fäder och söner.

Små saker, 
Inte värda 
Att minnas
Kanske, men
Jag minns
Och han inte
Ville minnas.

Mina föräldrar
Var fanatiker 
I tron att
Deras ofelbare
Gud hade
Alltid rätt,
Aldrig gjorde
Fel och även 
Om han hade
Hans fel vore
Vår rätt.

Så var det då.

Och sen, allt
Var glömt,
Utan det vi
Mindes så väl.

                                                      *

Och så dagen
Då jag såg
Chuyski
Första gången.
Dessa två, 
Han och Alena
Stod vid
Husets dörr
Och kysstes.
Men inte bara
Kysstes, utan
Han pressade
Knäet mot 
Hennes vagina
Och hans kyss
Såg ut som om
Han ville
Bita av 
Hennes läppar.

Jag såg allt detta
Från fönstret mitt 
Emot vårt hus. 
Jag var på besök
Hos Tadek
Min ungdomsvän
Och vi
Tittade och hade
Ganska roligt
Av skäl
Som glömts bort.

                                                                         *

Snart började han kalla MINA föräldrar för MAMMA och PAPPA! Först frågade han om han får och bägge höll med om den idiotiska polska traditionen. Visst, man inte visste då att han hatar judar, dock, om man hade haft, som vi säger, lite olja i huvudet, man kunde ha anat att en polack är ingen beundrare av judar. 

Min teori, med få bevis, är att han ville komma närmare en hjälpreda för hans (pseudo)historiskt författarskap genom att ha en historiker - fast kommunist och därmed inte oberoende - nära till hands.  

Sedan, en dag, sa han på skämt, på polskt skämt så klart, att han ville försäkra sig om att judinnor faktiskt har sina vaginor diagonalt och inte, som arier, vertikalt. En gammal polsk vits, som en antisemit tycker är rolig. 

Dessutom, Barnaba påstod en gång att han, hans familj hade "5 pinnar i kronan", som betydde att de kommer från polsk aristokrati! Nåväl, när den blev tillgängligt kollade jag i Polski herbiarz, en lista på polska aristokratfamiljer, och hittade inga Chuyskis, inte en enda. Så bland alla hans andra lögner får man tillägna honom en till!

Ack, internet! Vilken otrolig källa till mängder av onödig info, men också behövlig sådan. Där hittade jag att Chuyski kommer från en utfattig tatarisk stam som i krig mellan polsk-litauiska samväldet och Ryssland gick över - dvs förrådde - sitt gamla rike till fördel för det nya. Varsågod och njut, som vi polsk-judiska emigranter brukar säga.

                                                                         *

Min far skrev 
Allt möjligt
Och han tjänade
Väl på allt strunt
Han producerade.

Jag säger strunt, 
Fast han blev
Vördad i 
Vissa kretsar
För det.

Även om 
All berömmelse
Som han avnjöt 
Bland polska
Kommunister
Och sådana
Som kom nära
Den marxist-
Leninistiska varianten
Min far avgudade,
Var välförtjänt,
Fyra ord, FYRA!
Inte fler, räckte
För att 
Tillintetgöra allt
Han hade skrivit
I sitt liv. Allt!

Bara fyra ord 
Skrivna i
En artikel i
Nya Vägar, en
Kommunistisk
Tidskrift, 
Året 1951. 
Och dessa
Fyra ord är:
Förrädare
Kamenev och
Zinovjev. 

Fyra ord 
Som säger 
Att mord 
Är tillåtet,
Även önskvärd,
I ett gott,
Det vill säja
Nyttigt, syfte.

Fyra ord
Som borde
Ha dödat
All kärlek 
Man hade för
En kärleksfull
Man, som älskade
Det njutbara
I livet, främst
Kvinnor, 
Men också
Vackra saker
Och ting,
Som han samlade
I hemliga lådor
Han hade bakom
Lås och bom
Och som jag,
Ett barn än,
Försökte sig på.

                                                                          *

En kväll sitter jag i en fåtölj och läser en bok om en förlorad revolution en grupp polska studenter hoppades att vinna mot den kommunistiska regimen i Warszawa. De ville inte ha typ västliga kapitalismen istället för den så kallade central planerad ekonomin; de ville ha nåt som deras kamrater i Prag kallade socialism med humant ansikte. Vad var det? Ingen vet direkt, med det lät väl. 

Så jag läser om en del bekanta, som till slut landade i Stockholm, därför att det visade sig att många av revolutionerna var judar som senare tvingades lämna Polen. Så jag fortsätter att läsa om deras drömmar och hur de ser på utvecklingen efter den lilla katastrofen som drabbat dem, tills jag kommer till ett stycke som heter Emigrantka (kvinlig emigrant) och efter en stund, en mycket kort stund, förstår att jag läser min systers Alena minnen hon berättar för sin väninna, journalisten Anna Smrodowicz.

Hon säger att hon är född i Amerika (lögn) och att hennes mor lämnade Tjeckoslovakien efter München (lögn). Hon säger mycket osanningar, bl.a om mig själv, men detta är helt oviktigt; who cares, som man brukar säga i såna sammanhang. Vad är viktigt är det hon säger om sin man Barnaba och det är en uppenbar sanning, som fortsatte livet ut för honom.

Här. Varsågod och njut:

Min man kunde då [1967/8] vifta med en lista över arméns politiska apparat framför mina ögon och plocka ut personer med judiska efternamn. Han gjorde det för att bevisa för mig att det var just på grund av judarna som satt vid makten som alla dåliga saker hände här. För honom var Moczar någon som äntligen sa sanningen. (Emigrantka, i Krajobraz po szoku, 1989.) 

Detta är inte någons påhitt, ingen lögn för att förstöra Barnabas ryckte. Här är det hans fru som skriver om honom just när våra föräldrar packar resväskor för att emigrera på grund av antisemiter som hennes man. Och vad händer? Har han ändrat sina åsikter? Inte alls! När jag kom till Warszawa 1981, strax före Jaruzelskis krigslagar i december detta år, hade vi en diskussion om judar och polacker och då kom Barnaba med idén att Alena var en polack medan vi, jag och våra föräldrar. var judar. Fattar ni? Behöver ni kanske en förklaring? Titta upp det på Google.

Jag avbröt all personlig kommunikation med henne sedan dess och skrev ett pamflett om hans historieböcker.

Det som är ganska fascinerande i det hela är att hon - i motsats till andra kvinnor - jag menar alla andra kvinnor i hela universum - blev påverkat av sin man och inte tvärtom. Det var han som gjorde Alena till ett hejdlös svin istället för att hon skulle försöka göra honom till en sällsynt polack, som inte demoniserar judar.


                                                                              *

Vad hände?
Far blev 
Helt tokig. 
Han slängde
Ur sin mun
Ord som 
Saknade betydelse
På varje språk han
En gång behärskade.

Men
Han uttalade dessa
Som om de
Hade en vis mening,
Så att åhörare som
Befann sig just
I hans närhet
Lyssnade noga
Utan att förstå vad
Han pratade om.

Han lät ibland
Allvarligt och ibland
Mindre så och 
Alla i närheten nickade
Och ibland sa nåt
Uppmuntrande så att
Far fortsatte med sina
Tokigheter tills mor
Sa: DAGS att gå!

Därför att hon,
I stark motsats till
Honom, behöll
Sin hjärna i 
Gott skick, medan 
Han mumlade 
Sig till sömns.

Det var synd,
För hon 
Var en sann best, 
En som 
Förstörde min
Uppväxt och 
Resten av livet,
Tills hon dog
Och lät mig
Andas fritt
Till  sist.

                                                                         *

Hur blev det
Som det blev?
En polsk-judisk
Jurist blev
Alenas hjälpreda.
Jag hade känt
Henne sedan
Tidigare, sedan
Innan Alena kom
Hit. Hon, juristen,
Anna Tuches-Putz,
Fixade en liten grej
Som heter gåvobrev,
Och tack vare detta
Lilla trick tog Alena,
Min syster,  
Över föräldrarnas
Näste. 

Hon visste
Att jag var sonen
Till David och Ruzena,
Men höll tyst och,
Jag antar, kanske
Föreslog Alena
Hennes lilla notis
I gåvobrevets
Nedre del:
"Jag tar emot gåvan
Med tacksamhet."
Skrev min syster.
Kan ni tänka er
Värre förräderi?

Hennes två vänner, 
Klaudiusz Przedmojski 
Och hans fru, 
Irena Kowadło‑Przedmojska, 
Vittnade faderns underskrift! 
Allt detta medan han 
Fyra månader senare 
Hamnade 
På en sluten anstalt 
För grovt demenssjuka! 

Ett mirakel? 
Kan inte 
Bli annat! 

Och det finns fler
Som hjälpte till
Alena att skaffa
Sig allt hon
Ville ha i sitt ägo.

Att ha allt
Och förvandla mig
Till ett spöke
Eller till och med
En icke-person,
Utan egen
Existens, någon
Man helst glömmer
Om man inte kan
Döda den.

Tänk: Mina
Föräldrar
Flyttade till ett
Servishus och
En dag hoppade
Han från balkongen 
På en tunnels tak
En tunnel över
Gatan mot huset
Där han hade bott
Så många av 
Hans svenska år!

Han ville hem!
Han skrek: Do domu!
Do domu! (min mor
Berättade allt det)
Hem! Hem!
(På svenska.)

Skulle han, en 
Totaldement man
Vilja gå hem 
Om han
Skrev under
Ett gåvobrev
Till sin dotter?

Ett mirakel till,
Eller hur?

Brandkåren kom
Och tog ned honom,
Och nästa vi hör
Om var han
Befinner sig är
En sluten anstalt
För gravdementa
Personer.

Personer utan språk,
Utan möjligheter
Att kommunicera med,
Utan att känna igen
Sina närmaste och
Inte heller bekanta.

Och min syster, Alena,
Vill att jag ska tro
Att underskriften
I gåvobrevet är hans!

Men jag tror inte
På miraklen!
Jag är ateist, 
Medan hon, en
Konvertit till
Den antisemitiska
Polska katolicismen.

                                                                          *

Inte undra på att
Hon tror hon kan
Lura alla, även
En svensk tingsrätt.

Därför att dit
Tog jag mitt 
Nästa steg.

Och efter ett tag,
Till Alenas 
Förskräckelse, 
Med flera förljugna
Brev hon skrev
Till rätten
Om fars dåliga ekonomi
(Hon "glömde" nämna
Hans feta polska 
Pension som hon
Samlade på 
Sitt polska bankkonto.)
Och att god man
Rätten valde att
Tillsätta fader är
Helt okänd för henne!
Kan ni tro
Sådan chutzpa?!

Domen faller
Och Erik Frejd, 
Före detta polis,
Tar över allt som
Hittills
Var hennes domän.

                                                                           *

Ser ni det jag ser?
En polsk katolik
Kämpar,
Med alla medel,
Tillåtna och
Otillåtna,
Mot en jude 
Som vill att hon
Ska ge tillbaks
Vad som lagligen är hans.

En polsk antisemit,
Hon fick lära sig
Dessa dirty tricks
Från hennes man;
Minns ni mitt besök
I Warszawa året 1981,
Då han placerade
Henne i den polska lådan,
Medan resten av
Altekakers förblev judar?

Detta är vad det handlar om.
När Erik blev fars god man,
Hon fick panik. Nu allt ska
Till honom, inte till henne,
Som tar hela 
Den polska pensionen
Och från den svenska 
Det som blir kvar
När allt är betalt,
Och lever gott på dem,
I alla fall bättre än utan.

Så, vad gör hon nu?
Vad måste hon göra
För att behålla allt
I sina händer?
Hon skriver ett brev
Till ZUS, den polska
Försäkringskassan,
Och meddelar att
De inte längre ska
Skicka rekommenderade
Brev till far, därför att
Han är ju en gammal,
Sjuk man och har 
Det allt svårare att 
Gå till posten för att
Hämta dessa brev
(Hon ljuger, det vet ni,
För han sitter ju instängd
På en sluten anstalt
För demenssjuka!).

Ja, ord flyter ur henne
Som om hon vore
En svensk byråkrat,
Och hon avslutar 
Sitt epistel med
Begäran om att 
All post
Nu ska skickas 
Till hennes adress
Och som vanliga brev.

Tack, kära ZUS!

                                                                       *

En liten bild,
Året är nu 2002,
Så att allt är klart,
Så att det inte finns
Tvivel om att hennes konst
Borde visas på museer.

Adressen är systers, konsuln skriver under fast far sedan 1994 är instängd på en sluten anstalt för demenssjuka. Mirakel på mirakel händer när syster tar saker i sina händer. Det fina i det här är att detta är skrivet ett år EFTER svensk domstol beslutade 2001 att far ska få en god man. Man kan undra varför det blev skickat så sent, men så blev det och ingen märkte något så allt slutade väl.  Alena behöll allt och alla, utom mig, var jätteglada.

Här är översättningen av hennes vädjan till ZUS. Ett meisterstück!

“På grund av ålder, hälsotillstånd och de speciella lokala omständigheterna ber vi mycket vänligt att all korrespondens till herr Dawid Altekaker skickas endast som vanliga brev och inte som rekommenderade. Varje hämtning av ett rekommenderat brev orsakar mycket stora svårigheter och riskerar att tidsfrister som ni har fastställt inte hålls, eller att försändelsen inte alls når mottagaren. Tack.”

Det gick inte att publicera bilden, tyvärr.

                                                                            *

Är det slut på historien 
Av Altekakers familj?
Allt är i stjärnorna,
Liksom det var 
I stjärnorna när vi,
Alena och jag,
Skulle se dagens ljus.
Våra föräldrar
Ville att Alena
Skulle komma till världen
Den 22 juni, och mig
Ville de se 1 maj.
Jag låter er inte gissa
Vad det är för dagar
Som de ville hylla,
Väl, 1 maj kan ni
Gissa, men 22 juni?
Det var dagen
Hitler attackerade sin
Vän, Stalin, i kriget 
Som tog namnet 
Barbarossa.

De räknade fel, 
Och hon föddes tre dagar
För tidigt, medan jag
Föddes tre dagar
För sent. 

Hur räknade de?
Det vet jag inte,
Men det jag vet är
Att de räknade fel
I allt annat i deras liv
Och därför dog de
I Sverige och inte
I deras kommunistiska
Paradis.

Post Scriptum

Alena begravde föräldrarna
På en kristen kyrkogård.
Däremot hennes Barnaba
Lade hon på en
Katolsk en. Tänk er,
Två judar som deras
Dotter konverterar
Till nåt annat efter
Deras sista andedrag.
Varför? Fråga henne,
Men innan hon dör
Och läggs med Chuyski
Hennes antisemitiske man.