Ett möte i Warszawa

I mina globetrotters dagar
Jag stötte på en hora,
Jag menar en riktig
Knullhora i Warszawa.

Hon var
En liten ung tjej
Och hennes mål i livet
Var att ligga med många,
Hur många som helst,
Män, unga män, gamla män,
Mänmänmän
Hela tiden, morgonmän,
Lunchmän, middagsmän,
Nattmän,

Utan avbrott.
Varför? Ingen vet. Jag
Frågade, men hon
Bara ryckte på axlarna.

Vad hette hon? Minns inte.
Hon hette nåt horans namn;
De heter nåt; vänta! Nu
Kom det plötsligt för mig!
Så många år!
Men sådant man tror
Försvinner i glömskans hål,
Dock inte alls! Det räcker att
Man minns nåt, hennes
Sätt att uttala dessa svåra,
Polska ord, eller ströva
På Warszawas gator,
Och så namnet dyker upp:
Kabbalissima hette hon
När hon utövade sitt
Knull yrket.
Så -
Kabbalissima!

Jag sa direkt ifrån: Du
Får inte heta så!
Det är bara 40 åriga män
Som kan drömma om
Att ryka in i Kabbalans värld
Och du är varken det ena
Eller det andra! Ta ett annat
Namn din jävla hora!

Hon brydde sig inte alls
Om mina invändningar;
Inte ett dugg! Den lilla
Polska horan i Warszawa.
Hon ville älska med mig!
Vilken chutzpa, vad?
Hon ville visa mig vad
Kvinnor vill med sina kroppar,
Som om jag inte hade en
Aning om deras önskemål!

Det blev inget sånt.
Dock sen jag fick veta
Hur det hela rullade av,
Det hela med knullet och
Allt annat
I hennes trista saga.







Leave a comment