Site Title

Så var det då;

En grupp judiska kvinnor gick,

De gick mot döden.

Mot döden de gick, de gick

Mot döden, för just då det var så

Att judinnor i en grupp, med en

Eller högst två beväpnade

Tyska män, i en grupp,

De gick med all sannolikhet

Mot döden.



Så var det då

I Polen,

Att när en grupp judar gick,

Med en eller högst två tyska soldater,

Då gick de

Med all sannolikhet

Mot döden.



Just då denna lilla skara

Judiska kvinnor passerade en gård.

En gård i det oändliga polska

Landskapet som ger sig så väl

Till målarens virtuosa pensel.



Och där, på den polska gården,

Stod en polsk kvinna, med all

Sannolikhet frun till ägaren

Av gården; hon stod där,

Helt orörlig, stöd på en spade,

Hennes blick fastnat på

En judinnas vackra sjal.

Hon, den polska kvinnan, kunde

Helt enkelt inte dra ögonen

Ifrån denna overkligt vackra sjalen.



Just då hon, den polska kvinnan,

Lät spaden falla på marken,

Och hon sprang ut ur gården, rakt in

I den lilla skaran judiska kvinnor

Marscherande mot döden,

Och hon trängde sig fram till

Judinnan som bar på sig denna

Helt overkliga i sammanhanget

Vackra sjalen och hon, den

Polska kvinnan skrek DAJ,

DAJ MI, och samtidigt med orden

Tog med handen fäste om

Stundens begär.



Och vad gjorde den judiska kvinnan,

Som med all sannolikhet

Skulle bli död om några stunder till?

NIE DAM! hon skrek tillbaks

Till den polska kvinnan.

NIE DAM! och hon lämnade

Den polska gårds kvinnan

Helt förbluffad.

Vad? Men varför, parchu jeden,

Vad ska du, zydowico, ha sjalen för,

Då du ska ligga i jorden

Om en liten stund?



Så var det då;

Så står det skrivet i en bok,

En bok om denna tid

Som skedde då.



Men vad förbryllar mig mest

Är att denna lilla dramat

Utspelade sig på polska;

Att DAJ MI och NIE DAM

Tillhörde samma språk.

Och att nyansen låg i

Att DAJ MI betydde livet

Och NIE DAM betydde döden.



Tänk, min käre läsare,

Att i en annan tid,

Dessa två kvinnor

Förbundna med samma språk

Skulle kunna mötas

På ett kafé, eller varför inte

I Warszawas vackra Lazienki Parken?



Men då, då skulle den polska kvinnan

Kanske komma fram till den judiska kvinnan

Och ytterst hövligt fråga henne

Om hennes vackra sjal,

Som hon skulle aldrig få råd med.

Å, så vacker, skulle hon säga,

Den måste ha kostat en förmögenhet!



Och vad skulle den judiska kvinnan svara

På en sådan påträngande plötsliga händelse?

Det är inte omöjligt att hon

Skulle ta av sjalen och ge den till

Den helt okända polska kvinnan.



Varför, kan du fråga,

Skulle hon göra det?

Väl, jag tror, att vi judar,

Vill bli omtyckta, även

Älskade,

För att vi är hatade det vet vi

Från historiens gång.



Därför är det inte ovanligt

Att vi ger bort det vi tycker

Själva om för att bli

Uppskattade för vad vi

Kan ge bort,

Även om DAJ MI

Förkläts i ett civiliserat språk.







DAJ MI är lika med GE MEJ (DET)

NIE DAM är lika med SKALL INTE (GE)