Site Title

Motto; 
Keep your friends close but enemies closer.

Han föddes för tidigt, eller
For sent. Han var ung, idag
Skulle vi säga en teenager, 
Men då var han redan 
Halv vuxen, en liten man
I kostym varje fredag kväll
Då hans mor tände ljus
På sabbatsbordet.

Så levde denne Motek då. 
Varken rik eller fattig heller.
Hans mor, sa han långt senare
Var den mest älskvärda och
Kloka mor man kunde önska sig.

Familjens lycka varade inte långt;
Far försvann först, vart? 
Ingen vet. 
Mor var sömmerskan till yrket
Så hittade hon arbete genom 
Mannens bekanta. 
Allt gick väl tills
Dagen då allt förvandlades
Rejält. Sa jag rejält?
Detta är ej adekvat beskrivning.
Rejält vore om mamma 
Skiljdes och giftes om,
Sa han nånstans. Rejält
Vore om han hittade en säck
Med pengar och bijoux.
Nej. Staden förvandlades,
Från en dag till annan 
Till en tillhörande
Ett annat land! Att det
Var krig mellan oss två
Det registrerade vi inte
Tills de var här,
Sa han vid ett tillfälle.

De kom och plötsligt 
Tvång förflyttades vi till
En annan del av staden;
Illa luktande och rejält 
Förfallen, men vi 
Hittade en 2 rums lägenhet
Där vi, mamma med hennes
Symaskin, mina systrar
Och jag bodde tills vi var
Förflyttade till Auschwitz.
Så sa han i
En radio interview
I hans nya hemland -
Sverige.

Men innan dess, 
Å!
Innan dess!

Han överlevde allt.

Jag säger allt och
Jag menar verkligen allt.

Därför Motek är idag
En man fylld med
Hemligheter.

Vilka? Ingen vet;
Inte heller journalister 
Som ofta besöker honom
För att fråga om
Förintelsen -
"Hur känns det,”
Börjar de, ”att leva nu,
Motek?"
Han ler åt dem och
Säger, ”Bara bra,” 
Med sin hårda utländska
Brytning.

Och sen, vad säger han
Sen? Han säger precis
Samma som andra säger. 
Han listar upp hemskheter,
Som vi idag inte kan
Föreställa oss.

Vad gör Motek 
Annorlunda från alla är att 
Han föll för en tysk kvinna,
Som inte så länge innan 
Var en av dessa förtjusande 
Tyska flickor i
Bund Deutscher Mädel;
Som vi säger på polska:
Serce nie sługa!
(Hjärtat är ingen slav)

Han var ung då
Just befriad från
Ett KZlager
Utmärglad och hungrig
För det mesta, arg
På läkare och sköterskor 
Som vägrade att mata
Honom full, men, sa han
I en interview, de hade rätt
Dessa amerikaner, det
Vet han nu, en läkare,
Dock djurens, inte mäns,
Därför att, som ni vet, 
Sa han då,
Djuren dödar inte
För njutning, utan bara
För hunger och detta var
Varför jag blev
Deras doktor.

Hon, den tyska Krista,
Moteks första riktiga
Förälskelse, hon
Gick vilsen nära
Amerikanska sjukhuset
Från vilket Motek
Hade just gått ut.

Deras blickar möts
En sekund, kanske
Mindre, 
Och det var det.  

Vad gjorde Krista där? 
Kanske också hon
Har hemligheter
Hon kommer aldrig
Nämna till sin man.

”Es ist gefärlich
Hier alleine 
Zu laufen” sa han
på sin KZlager
Tyska och hon,
Hon log mot honom
Och de två gick
Tillsammans,
Och blev samman
Tills hon dog.

Men varför, varför
Gifte sig Motek,
En KZlager jude,
Med en tyska?

Och varför, varför
Hon födde honom
4 tyska barn?

Eller kanske 
Halv tyska och
Halv nåt annat, 
Dock inte judiska
Därför att Motek
Ville inte ha 
Judar i sitt hem.
Han ville ha
Goda människor,
Kommunister
Som han själv,
Idealister i kamp
För en bättre värld,
En värld han ville
Ha i Polen och 
Kanske överallt i världen.

Så började Moteks liv
Efter KZlager.
Han stannade kvar i Tyskland 
Med sin flicka, Krista,
Och hennes familj, med
En kusin som var 
Med i SS. Motek
Bestämde sig att inte
Skaka hand med honom!
Så var det för Motek,
Det var
Frågan om principer!
Så sa han i
En interview med
En polsk journalist.
Han var en idealist, 
Andra var opportunister.
Så var det, ja, så.

Ung var han med
FDJ, östtyska versionen
Av Hitler Jugend och
Det är han jävla
Stolt över! Ja, så sa
Han i ett annat möte
Med unga tyska
Kommunister i Berlin,
Innan muren föll.

Så var det, ja, så.

Vad är en idealist?
Han är en fanatiker
Klädd i en naken
Kungs skrud.

Motek var en sån
Och han, som 
Så många andra
Visste inget om det.

Hans 4 barn
Och Krista med,
Var också idealister;
Och deras bekantas krets
Var fylld med sådana
Som de själva.

Och världen de bebodde 
Var lika vacker och fridfull
Som man skrev i
Tidningar och kanske
Mer än så. Så var det då,
Ja, så var det.

Han klättrade på
Karriärstegen tack vare
Hans kunskap om 
Hundens gåtfulla sätt
Att bemästra mattes
Skarpa order.

Gjorde hunden så
För hans kärlek
Eller av rädsla?
Det var ett dilemma
Som han beskrev 
I åtskilliga kompendier,
Dock utan någon 
Bestämd slutsats.

Till sist bossade han
Över ett veterinär sjukhus
För övergivna hundar.
Och allt gick som 
På räls tills gamla 
Polska sjukan vaknade
Upp till. Han förlorade
Jobbet för han 
Var född jude; det
Kunde Motek inte 
Förstå!

Han fick mardrömmar;
Han var igen en
Ung pojke, en teenager
Vi skulle säga idag,
Och han sprang ifrån
Män som jagade honom
För att döda.
Det kunde han inte
Leva med; det var
Som om de gamla sår
Började blöda igen.

Det var så att
Svenska forskare kom
Ofta till hans klinik 
Får att ta med 
All kunskap han 
Bemästrade.
Det blev hans räddning
I en katastrof som drabbade 
Alla polska judar.

Han packade familjen
I sin Mercedes 190D,
En gåva från hans
Svenska kamrater,
Och körde direkt till
Stockholm, hans sista näste,
Innan han kollapsade
Framför tyska ungdomar
På en resa till Auschwitz.

Så blev det, ja, så.

Kanske ni undrar,
Varför detta motto här?
Jag kommer till det.

Jag kommer.

Ett av hans barn,
Benny, i själva verket
Benjamin,
Var min vän, eller
Jag trodde det.

Jag kände till 
Alla hans bekymmer
Med alla hans flammor
Och även fadern som efter
Plötslig Kristas död
Gifte sig om
Igen med en tyska!

Vi undrade varför
Det var så viktigt 
För Motek att ha
En tysk kvinna
I sin säng.

Jag tycker nu
Att nåt hade hänt
I KZlager
Som gjorde det.
Vad det var, det
Vet jag ej, men nåt
Var det. Bäst att
Inte gräva alltför
Djupt; 
Det kommer upp skelet
Vi har
Inte räknat med.

Men ja, min vän Benny. 

Det hände nåt helt
Oförutsett. 
Ett halvt sekel vi
Hade känt varann
Och att sånt skulle
Kunna hända var 
För mig helt ofattbart.

Vad hände?

Strax.

Jag kommer till det!

Han hjälpte mig så!
Han åkte med mig
Hit o dit, han även
Betalade oförutsedda
Räkningar!
Han var rik, jag
Fattig som en lus.
Jag var så tacksam för
Hans rejäla uppoffringar,
För han bodde långt ifrån
Mitt bo...

Men en dag, 
Jag skulle handla
Och han offrade sig
Att köra mig dit.
Vi åkte, han sa ingenting
Om det som skulle bli
Min omvändning.
Vi kom tillbaks till
Mitt bo och han
Sa inget än av det
Som skulle döda
Vårt förhållande.

Allt var
Frid och fröjd,
Eller så kändes det, 
Tills jag öppnade
Mitt mejl. Då
Världen gick omkull
För mig.

Han skrev så här:

Vet du, att du
Luktar så illa att jag
Fick vädra bilen 
I flera timmar så
Din lukt, fruktansvärd 
Jag måste säga,
Försvann.
Har du ingen dusch
På stället? Kan du inte
Tvätta dig ordentligt?

Så skrev Benny 
Till sin vän! 
Som om jag inte 
Luktade illa när jag
Steg in i bilen
(Han sa ju ingenting),
Och ut och in igen.
Och inget, inget flög
Ur hans mun, som var
Så angeläget att han fick
I flera timmar vädra bilen!

Ingenting sagt, bara mejlat, 
Som för honom var en
Liten detalj inte värd att
Vädras muntligt, men
För mig det var som 
En tysk vände sig till
En jude på Warszawa gatan.

Överdrivet? Ni kan tänka så,
Men det kändes precis 
Som om...

Så det här är
Mottos värde:
Håll dina vänner nära,
Men dina fiender närmare.


PS

En gång
Länge sedan
Ville Benny begå
Självmord. 
Han åt en del
Sömnpiller, 
Drack en del
Whisky 
Och det var det.

Varför ville
Benny inte leva
Längre?
Han var förälskad
Och polacker 
Ville inte släppa
Hans älskade
Till honom.

Så var det då.

Men -
Jag skulle komma,
Vi kom överens,
Morgonen därpå,
Så han, Benny,
Lämnade dörren
Öppen.

Men om jag
Inte kom?

Det är en
Gåta
För honom
Att
Lista ut.