En gång,
Jag var i Prag då,
Jag satt på ett kafé
Mitt i Gamla Stan.
Jag tittade upp
Från bordet
Och såg en nygift brud
Med sin man och
Några vänner.
Jag hade kameran med
Och hon var vacker
Så jag tog upp den
Och då plötsligt
Stannade hon till
Och skrek för
Full hals:
Vi judar, vi är
Människor, vi med!
Varför? Vet jag ej,
Men jag ville skrika
Tillbaka
Att jag håller med.
Leave a comment